pamoja.blogg.se

 

Hej alla våra trogna supporters hemma i Sverige! Det här blir nog vår sista uppdatering från Tanzania eftersom vi snart är tillbaka på hemmaplan igen.

Eftersom vårt arbete på banken i stort sett avslutades under förra veckan har den här veckan varit betydligt lugnare. I tisdags var vi på utflykt med prästen och en av hans döttrar och besökte en jordbruksskola där vi utöver två lärare fick träffa hönor (med kapade näbbar), albinokaniner, getter och vad som enligt Kajsa var världens största ponny-gris. Skolan var väldigt nytänkande och om några år kanske fler fattiga familjer smaskar på kaniner vid middagsbordet, vem vet? Grisar var visst lite väl matglada för att en fattig familj ska kunna föda upp dem, men i takt med att människor blir rikare kanske detta är något vi också kommer få se mer av ute i byarna. Under dagen besökte vi även sjukhuset där Kerstin och Lars (som lärde oss swahili inför resan) arbetade och det närliggande vattenfallet. Sittandes på flaket bak på prästen Jonas bil så känner man sig lite som en turistattraktion. Många skriker wazungo (viting) efter oss och vinkar glatt. Vi vinkar så klart lika glatt tillbaka, men har satt upp som regel att inte vinka till folk som cyklar eller kör motorcykel, särskilt inte ifall de är fullastade med stora gräshögar eller vattendunkar.

Våra namn väcker väldigt olika känslor här nere. Allas systrar heter visst Frida. Amanda betyder något i stil med en stark häst. När Kajsa presenterar sig blir de desto mer fundersamma. Förvirringen bottnar sig i att den som är lillebror till ett tvillingpar döps till Kajsa. Däremot kan de till skillnad från många andra nationaliteter uttala hennes namn någorlunda korrekt.

Som vi nämnt tidigare händer det en del på medborgarhuset. Vi har bland annat agerat flyttgubbar och tömt ut ett rum som tidigare använts som förråd. Lyckan var total då snickaren var på plats och äntligen skulle spika upp bankskylten som vi tjatat om sedan dag ett. Lyckan var tyvärr ganska kortvarig då skylten mer eller mindre medvetet spikades upp helt snett eftersom den ändå bara påstods vara tillfällig.

En av byns vildhundar har blivit vår trogna följeslagare. Han liknar lite en räv till utseendet och följer glatt med på våra morgonpromenader och lämnar av oss vid medborgarhuset under förmiddagarna. Vi kallar honom för "hunden" och vi försöker uppfostra honom bäst vi kan.

På lördag ska styrelsen för samhällsutveckling ha sitt första möte med förhoppningen att skapa ett bättre samarbete mellan kyrkan och banken. I samband med detta kommer vi att överlämna de insamlade pengarna som är avsatta till bokinköp och seminarier. Bokbeställningen kommer förhoppningsvis att fastställas under biblioteksstyrelsens andra möte som också kommer att hållas på lördag och vi kommer självklart att hålla er uppdaterade. Vi vill ännu en gång rikta ett stort tack till er som valt att bidra till utvecklingen i området.

Det var allt för den här gången! Nu väntar lunch och marknad i Bukoba.