Hej alla våra trogna supporters hemma i Sverige! Det här blir nog vår sista uppdatering från Tanzania eftersom vi snart är tillbaka på hemmaplan igen.

Eftersom vårt arbete på banken i stort sett avslutades under förra veckan har den här veckan varit betydligt lugnare. I tisdags var vi på utflykt med prästen och en av hans döttrar och besökte en jordbruksskola där vi utöver två lärare fick träffa hönor (med kapade näbbar), albinokaniner, getter och vad som enligt Kajsa var världens största ponny-gris. Skolan var väldigt nytänkande och om några år kanske fler fattiga familjer smaskar på kaniner vid middagsbordet, vem vet? Grisar var visst lite väl matglada för att en fattig familj ska kunna föda upp dem, men i takt med att människor blir rikare kanske detta är något vi också kommer få se mer av ute i byarna. Under dagen besökte vi även sjukhuset där Kerstin och Lars (som lärde oss swahili inför resan) arbetade och det närliggande vattenfallet. Sittandes på flaket bak på prästen Jonas bil så känner man sig lite som en turistattraktion. Många skriker wazungo (viting) efter oss och vinkar glatt. Vi vinkar så klart lika glatt tillbaka, men har satt upp som regel att inte vinka till folk som cyklar eller kör motorcykel, särskilt inte ifall de är fullastade med stora gräshögar eller vattendunkar.

Våra namn väcker väldigt olika känslor här nere. Allas systrar heter visst Frida. Amanda betyder något i stil med en stark häst. När Kajsa presenterar sig blir de desto mer fundersamma. Förvirringen bottnar sig i att den som är lillebror till ett tvillingpar döps till Kajsa. Däremot kan de till skillnad från många andra nationaliteter uttala hennes namn någorlunda korrekt.

Som vi nämnt tidigare händer det en del på medborgarhuset. Vi har bland annat agerat flyttgubbar och tömt ut ett rum som tidigare använts som förråd. Lyckan var total då snickaren var på plats och äntligen skulle spika upp bankskylten som vi tjatat om sedan dag ett. Lyckan var tyvärr ganska kortvarig då skylten mer eller mindre medvetet spikades upp helt snett eftersom den ändå bara påstods vara tillfällig.

En av byns vildhundar har blivit vår trogna följeslagare. Han liknar lite en räv till utseendet och följer glatt med på våra morgonpromenader och lämnar av oss vid medborgarhuset under förmiddagarna. Vi kallar honom för "hunden" och vi försöker uppfostra honom bäst vi kan.

På lördag ska styrelsen för samhällsutveckling ha sitt första möte med förhoppningen att skapa ett bättre samarbete mellan kyrkan och banken. I samband med detta kommer vi att överlämna de insamlade pengarna som är avsatta till bokinköp och seminarier. Bokbeställningen kommer förhoppningsvis att fastställas under biblioteksstyrelsens andra möte som också kommer att hållas på lördag och vi kommer självklart att hålla er uppdaterade. Vi vill ännu en gång rikta ett stort tack till er som valt att bidra till utvecklingen i området.

Det var allt för den här gången! Nu väntar lunch och marknad i Bukoba.

 

Här kommer en uppdatering om hur våra dagar de senaste veckorna sett ut. Det är inte riktigt det lugna tempot vi föreställt utan dagarna är fulla av möten och rapportskrivning.

Vi vaknar samtliga dagar 07:00 av tuppen (om han känner för att vara generös det vill säga). Frukosten består sen av det som finns hemma och om vi har tur blir det chapati som kan liknas vid pannkakor utan mjölk. Vanligtvis äter vi vitt bröd med jordnötssmör och dricker te men vissa dagar har det blivit sötpotatis, och ja, då endast sötpotatis vilket har känts lite skevt men det är bara att anamma den afrikanska matkulturen.

Därefter bär det av till banken som innebär en promenad på 20 min. Den inkluderar att hälsa på samtliga vi passerar och mest entusiastiskt på två familjer med fyra/fem barn i vardera och i åldrarna 1-6. Oavsett tidpunkt vi passerar skriker de med pipiga röster "good morning!!" Och vi svarar. Vi har försökt oss på att under eftermiddagarna lära dem att säga good afternoon istället och äntligen en dag lyckades vi, vi kände oss fasligt nöjda. Men tji fick vi då vi morgonen efter vandrade förbi och de skrek "good afternoon!!"

Vi passerar även varje dag en familj i ett av de större husen med en kvinna som är entusiastisk användare av smink. Lite då och då stöter vi på en pensionerad lärare som kallar oss sina barnbarn och en alkoholist som blivit bästa vän med Frida och hälsar hjärtligt genom att dra iväg med henne mot sitt hem men vi lyckas alltid övertala honom att vi har möten att gå på så han ger sig.

Väl på banken jobbar vi på till lunchtid som är 13:00. En tacksam paus består i te där vi om lyckan är med oss bjuds på ägg, chapati och mjölkte.

Efter lunch fortsätter vi till 17:00 och promenerar därefter hem, vissa dagar entusiastiska för att det verkar som att vi kommer framåt i arbetet. Andra dagar är frustrationen total och vi tar olika roller varenda gång: den som radar upp det jobbiga, den som håller med men sätter det i perspektiv och den som försöker se det positiva i allt. Vi lyckas för det mesta hålla humöret på topp och om inte så tröstar vi oss själva med att spela kort och prata om allt gott vi ska äta när vi kommer hem. 

Vi går ständigt runt med skitiga fötter och för att spara vatten duschar vi håret var fjärde dag, detta är också ett väldiskuterat ämne: vilken frisyr funkar bäst för smutsigt hår?

Som ni ser går diskussionerna från högt till lågt: "hur löser vi världsproblemen? förresten, hur får jag bort skiten under tånaglarna?"

Nu har vi två veckor kvar, förhoppningsvis blir tempot lite lugnare. Vårt fokus blir på att avsluta och lämna över allt för att känna att det går att åka hem med en känsla av att det kommer att utvecklas vidare. Ett möte som vi ska ha i veckan har som syfte att sätta samman en styrelse som fokuserar på samhällsutveckling i byn. Vår förhoppning är att detta kan bli en nystart och den uppdelning som tidigare funnits i samhället mellan kyrka och bank ska flätas samman och arbeta tillsammans. 

Vi önskar er härliga dagar i sommarsverige, vi ses om två veckor! 

 

Vi förstår att förvirringen var stor bland er läsare efter vårt förra inlägg " va? Kondomer på ett seminarium om entrepenörsskap? Ska alla börja sälja kondomer i byn?"
Nej, det är alltså inte tanken. Kanske hade varit en bra affärsidé i och för sig. Anledningen till denna förvirrande information är att det innan vårt seminarium var en sjuksköterska ( även ordförande i banken) som hade seminarium om familjeplanering och HIV/AIDS. Vi tyckte därför det var passande att ge ut kondomer under seminariet och de blev väldigt uppskattade.

Helgen efter vårt första seminarium hade vi vårt andra. Det dök inte upp lika många personer denna gång, men vi var ändå väldigt nöjda. Personerna som deltog denna gång kändes mer engagerade och ställde intressanta frågor. En man frågade bland annat hur man skulle kunna ändra tankesätt hos de invånarna i byn ( och egentligen majoriteten i Tanzania) från att endast tänka kortsiktigt på sin personliga situation och spendera de pengar de tjänade direkt till att istället börja tänka mer långsiktigt och " business-inriktat"och spara pengar . Det var en lite svår fråga att svara på rak arm. Men det är en återkommande diskussion som vi pratat om med både personer från banken men även andra invånare i byn som önskar att tankesättet förändras för att samhället ska utvecklas.

Vi har nu jobbat tre veckor med banken och de andra projekten och det börjar kännas lite bättre igår (fredag) fick vi ihop ett möte med en framtida bibliotekskommitte. Vi hade skickat ut inbjudningar till olika skolor i området med förfrågan om intresserade lärare till denna kommitté och inbjudan till mötet. Mötet var tänkt till klockan 9 på morgonen och tre timmar senare startade det och en bibliotekskommitte bildades. Känns verkligen roligt!
Vi har nu bestämt att en del av de insamla pengarna kommer att doneras till inköp av böcker till biblioteket. Det känns jätteviktigt eftersom många av eleverna på skolan inte har tillräckligt med läroböcker för att kunna studera och utbildning är verkligen viktigt för utvecklingen i byn.

Vi har jobbat en hel del de senaste tre veckorna och hoppas på att det vi gör kommer hjälpa till att förändra en del i bankens arbete men även att biblioteket verkligen kommer igång. Det känns i alla fall som vi planterat en del tankar hos de som arbetar på banken men även hos oss själva. Vi har lärt oss mycket genom vårt arbete, från att bygga upp vårt tålamod, till att vara flexibla, att arbete med många olika människor hur skoj det kan vara med samarbete!

I vårt arbete på banken har vi bland annat jobbat mycket med en man vid namn Thomas. Han är en riktigt trevlig man som verkligen har boostat vårt ego. Han har velat vara med när vi arbetar för att han tycker att det är så "spännande och för att vi är så talangfulla".Kajsa är starkast av alla " you are so strong, strongest here", han frågar fortfarande Frida om hur hon mår trots att det var två veckor sedan hon var lite krasslig och han tvingar Amanda att äta lite mer bröd när vi har fika.

Just nu unnar vi oss en helg i Bukoba och har hunnit med lite shopping och ska nu ta oss varsin öl! Lyllo oss!